God morgon idag är de återigen måndag en ny vecka har precis startat idag sov jag riktigt länge klockan va ca 7 när jag vakna och klev upp men idag känner jag mig jätte trött. Inte så konstigt egentligen med tanke på den fantastiska lördag jag hade inte med fest, dans tjo & schim. Nä jag va ju på en minimara i Uddevalla och scrapa hela dagen, hade en lugn dag i och för sig men tyvärr räcker de för att jag skall vara sämre ett par dagar efter och då framför allt visar de sig i en enorm trötthet. Men i morgon är jag nog piggare igen och kan samla kraft inför nästa helg då de är mara i Grästorp de skall bli så himla kul. De blir min 3:e gång i Grästorp men totalt min 5:e gång är ganska ny på detta började med denna hobby efter att jag blev sjuk. Har alltid älskat att pyssla och handarbeta genom åren har de varit pyssel i massa olika former vill jag lova de har alltid funnits med mig.
Redan när jag gick i skolan va detta med hantverk ett intresse jag hade istället för att välja språk i högstadiet så valde jag nått vi då hade som på den tiden hette ord & bild där man fick prova på lite av varje hade jag valt rätt så borde jag valt någon form av konstfacks gymnasieutbildning hade de varit idag hade de varit nån son form av utbildning som skulle passat bäst in för mig. Men nu valde jag DK, Distribution & Kontor men hoppade av de efter nått knappt år.
Jag va aldrig något läshuvud när jag gick i skolan tyvärr hade inte nått intresse tyvärr va väl aldrig så förtjust i skolan. Jag föddes i Göteborg men som liten flyttade vi till Landvetter så de va där jag gick i förskola & skola, jag har en stora syster men hon är betydligt äldre än mig vi har samma mamma men olika pappor. När jag föddes hade hon redan 2 söner så jag är född moster den ene av hennes pojkar är född samma år som mig och vi gick i lekis och sen i skola till och med i samma klass de va inte alltid så roligt jag kände mig ofta lite utanför och retad när jag gick i skolan, de kanske inte syntes men de va en inre känsla som jag hade men aldrig riktigt vågade säga försökte nog att inte visa de. Har många gånger såhär som vuxen funderat på varför jag ofta kände mig ensam som barn va jag på någotsätt annorlunda va jag retad eller hur va de egentligen? Detta är ju nått jag själv inte kan svara på utan en känsla och tankar som finns med mig och alltid kommer att finnas inom mig de finns många funderingar och tankar i huvudet, de finns så otroligt många frågetecken som bara har växt genom livet varför blir de så? Troligen har de väl personligheten att göra hur man är som människa och jag tror att jag är den typen av människa som hellre ställer upp för andra och sätter mig själv i andra hand först. Mina pappa va ganska så gammal när jag föddes han fyllde 50 år när jag fyllde 1 år min mamma hade fyllt 40 år i Januari och jag föddes i slutet av oktober så hon va ju nästan 41 när jag kom till värden på den tiden när jag va barn upplevde jag de som att jag hade en så gammal mamma kanske berodde de på att jag bara har en enda syster och hon är 20 år äldre än mig och hade när jag föddes redan 2 barn kanske va de därför jag tyckte att mina föräldrar va så gamla jag vet faktiskt inte kanske va de så att de flesta hade yngre föräldrar än mig och när både min mamma och syster kom på exempel ett föräldrar möte så va de som mamma och mormor kom för min mamma va ju mormor dock inte till mig. Men de va ju just de där med känsla och upplevelse som kan va nått helt annat än värkligheten. Jag va ju bara ett barn som kanske till och med va lite extra känslig, och jag tror att jag har ärt en av min pappas egenskaper för jag tror att jag ofta tänker på andra före mig själv de kan vara på både gott och ont.
När jag växte upp gjorde jag de med mamma för vi flyttade ju från Göteborg till Landvetter när jag bara va några år gammal och min pappa va bagare och hade eget bageri min mamma hade körkort men pappa hade aldrig brytt sig om att skaffa de och mamma verkligen älskade att köra bil för att vara kvinna och med den bakgrunden som hon hade så va hon tidig med att skaffa både körkort & bil. När jag så här senare i livet har suttit och tittat i gamla kort som mamma hade liggandes i en låda så kan jag bara konstatera att mamma va väldigt vacker som ung, de finns massa fina kort på bland annat mamma. Jag hoppas att jag en dag skall kunna göra i ordning ett album till minne av henne.
Men åter till detta med min uppväxt eftersom min pappa inte hade körkort och hade de yrke han hade så hade han en lägenhet i samma hus som bageriet de skaffade dom i samband med att vi flyttade till Landvetter de är i alla fall så jag mins och fått de berättat. Mamma hämtade pappa på fredag ofta kom pappa och hämta mig på skolan när jag blivit så stor och sedan på söndag em./ kväll så åkte vi till Göteborg och lämnade pappa på den tiden fans de inte ugnar som satte på sig själv detta är också nått jag fått berättat för mig av mamma en gång i tiden. Så pappa gick upp vid 2 starta ugnarna när han sen började baka har jag ingen aning om inte heller hur de riktigt låg till detta är nått jag kan känna en saknad av och framför allt känner jag och har alltid känt en saknad av att jag aldrig fick riktig möjlighet att lära känna min egen pappa. De finns bara små fragment av minnen runt pappa.
Tyvärr så gick min pappa bort redan 1979 i januari jag hade fyllt 8 år i oktober och pappa hade varit sjuk en tid hur länge har jag inte heller nått minne av de starkaste minne jag har är att min mamma aldrig ville prata om hur de va när pappa blev sjuk och när han gick bort, de va tabu att prata med barn om sånt ansåg mamma. Kanske berodde de på att mamma la skulden på sig själv för att pappa dog. Men detta va ju nått hon inte kunde hjälpa för pappa va ju sjuk även om han inte dog pga sjukdom egentligen utan han valde att dö. De känns tungt att skriva om sånt här men de är ju trotts allt en del av mitt liv. De är inte heller något som lär komma som en chok för mina barn för jag har varit noga med att berätta för dom redan när de va små och frågade om morfar en mormor hade de ju och även en farmor men de har aldrig haft vare sig morfar eller farfar. Jag mins att de va nått jag tyckte va jobbigt att mina barn inte hade de många av deras kompisar hade men de där är ju nått man inte kan rå för de är ju en del av livets gång.
Jag mins att min mamma blev nästintill arg när jag hade berättat att morfar hade tagit sitt eget liv men jag ville absolut inte ljuga för den eller bara prata bort de dom hade rätt att få veta de är en viktig rättighet man har ´man är skyldig att när barn är så stora att de börjar förstå finns de inget annat än sanning som skall sägas. De va nått jag inte själv hade upplevt som barn kanske hade jag inte frågat heller de är en fråga jag ställer mig i dag men pappas död va nått som mamma absolut inte ville prata om, så va de bara.
Men de är inte rätt att man skall få veta de när man fyller 17 år men så va de för mig och då fick jag påbörja en sorgeprocess på nytt, för att kunna gå vidare de va grymt men detta va nått jag aldrig kunde prata med min mamma om utan de är mins syster som berättat de mesta som jag fått veta och de är jag otroligt tacksam för tänk om hon och jag bara kunde sitta titta på gamla kort och prata runt dom hur, var, när vem och vilka som är med på de olika korten vi skulle nog kunna sitta i dagar kanske i veckor å jag skulle vilja skriva till varje kort för att ha som hjälp till mitt minne. Hon är ju den enda jag har som kan berätta och i detta läge är de ju tur att hon är så mycket äldre hon va ju med då och va vuxen har ju ett helt annat minne runt saker och ting än vad ett barn har. Men jag skulle aldrig vilja byta ut mina föräldrar för utan dom hade jag ju aldrig blivit den jag är idag.
Nä nu skall jag strax ta och ta tag i dagen här hemma jag behöver städa men har absolut ingen lust.
Skulle hellre bara vilja sitta och vara idag känner att kroppen och framför allt knoppen ropar på vila men jag kan ju städa lite och vila lite emellan de finns ju ingen som säger att nu skall vi städa och bara göra de till 150% nä så fungerar inte de för mig längre jag måste ta de lite som de kommer.
Ha nu en riktigt underbar dag kram Nina
Kommentera