God morgon hoppas att ni hade en lika bra dag i går som jag hade.
Träffade mina 3 underbara barn igår tänk vad stora de blivit alla 3 har flyttat hemifrån och har sina egna hem. Igår kl 11 startade jag och Robin från Grästorp vid 11 tiden målet va Göteborg, de blir ju oftast aldrig riktigt som man tänkt sig men vad gör de man får bara gilla läget. Vi stannade till i Nödinge och hämtade upp äldste sonen & hans flickvän sen efter detta så gjorde vi ett stop på klädkällaren de är ju inte så ofta man passerar nuförtiden och jag tyckte de skulle va kul och kika lite samtidigt tur va väl de för Robin behövde ett par nya byxor och väl där inne så blev de ett måste med ett par för honom som tur va hitta han ett par riktigt snygga för en billig peng själv handlade jag inget för väl där inne så titta jag lite men hade inte kraft att titta för de blev lite förmycket men detta sa jag inget om men de är faktiskt så de va. Vi stannade till hos barnens farmor Robin behövde byta byxor bland annat tyvärr så kände sig inte Kristofers flickvän sig inte helt okej så de valde att inte fortsätta till med till Gbg men jag han i vilket fall träffa honom en liten stund och få krama honom. Så småningom fortsatte jag och Robin färden mot Gbg och möte upp Jessika vi uträttade ett par ärenden och efter detta va målet att besöka Skandinavium men innan de skulle vi äta lite vi hittade en restaurang å vilken god mat och så fint upplagt de va måste ju erkänna att jag aldrig tidigare ätit blommor men nu har jag de hade de varit för några år sedan hade jag nog inte vågat smaka men idag har jag lärt mig att man måste smaka för att veta om man tycker om de. Faktum va att de smakade ju inte illa de va en spännande smak men beskriva smaken kan jag inte göra på en orkidé.
 
När vi ätit gick vi till Skandinavium och Horse Show och tittade en stund för de va dagens slutmål, Vi va där en liten stund men de räckte för vad jag orkade. Men vi hade en underbar dag tillsammans.
 
Jessika är ju i Göteborg för hon är med och jobbar på Horse Show och hon är i stallet får träffa hästar & dess ryttare m.fl. hon hade jobbat natten till igår så de hade inte blivit så mycket sömn därför åkte Robin med henne i bilen till farmor vi stanna till en stund tog en kopp kaffe innan resan fortsatte hemåt.
 
Är så stolt över att jag har så underbara & fina barn men är faktiskt riktigt stolt över mig själv också för igår va första gången som jag körde bil så långt de är första gången sen jag blev sjuk 2012 som jag kört fram & tillbaka så långt men hade inte vågat göra de ensam utan att veta att jag hade haft möjlighet till att byta för hade jag inte känt att jag klara de så hade jag bytt med Robin men jag fixade de även om jag idag är helt slut.
 
Man skall njuta av maten med både öga & mage
 
 
  Ha en underbar Torsdag
 
Ja då har de gått ytterligare en dag på denna jord och idag är det onsdag idag skall jag faktiskt träffa alla mina 3 underbara barn fast barn e de ju egentligen inte men de kommer de alltid att vara för mig.
Hade planerat att åka till Göteborg för att träffa Jessika som är på besök det är Göteborgs Horse Show och hon har under många år varit med och jobbat där visserligen ideellt men de ger henne massor och då är de värt de. Robin & Jag skall åka ner tillsammans och igår ringde jag min äldste son som jag inte sett på mycket länge och med ren tur så är han ledig idag och har sin flickvän på besök och jag har inte träffat henne ännu så de skall bli jätte skoj. Hon verkade också gilla de där med hästar så vi skall faktiskt träffas alla 5 och ha en underbar dag tillsammans.
 
Ser fram emot dagen även om jag vet att morgon dagen troligen inte blir så kul men de är smällar jag får ta när läget är som de är...
 
Nu kanske en del funderar på vad jag menar med detta men när man råkat ut för de jag gjort så är de faktiskt så att bara en sån enkel sak som att träffa mina barn tar massor på krafterna och de har hittills varit så att när jag gjort något som ex detta så har jag varit helt slut dagen efter men trotts de kan jag ju inte stäng in mig och låta bli detta är ju också en del av läkningsprocessen.
Livet idag går ut på mycket planering de är en viktig del och att ha rutiner de är också väldigt viktigt.
 
För de som hände mig är ju faktiskt att jag utan att själv förstå de så med ett enkelt uttryck så va det ändå så att jag gick in i den berömda väggen... och de med dunder och brak utan att jag själv förstod de för jag stångade många gånger i väggen utan att förstå att de va en varnings klocka som ringde men jag ville tyvärr inte lystna utan jag körde på i 150 och de under en mycket lång tid.
Jag har frågat mig många gånger hur de kunde bli så här?
 
Jag gick fram som ett ånglok jag bara körde på jag trodde ju på löften på de som sas jag såg inget annat jag trodde på de jag gjorde jag jobbade ju för att som de sas
Vi skulle få de så bra när vi blir gamla!
Men vad hände med de?
Vad gjorde jag som va så fel?
Jo jag blev sjuk och de fick man inte bli, herre gud tänkte inte på de!. Nu blev jag ju en belastning för arbetet, för företaget nu helt plötsligt efter allt jag gjort så blev jag till besvär. Jag drog ju inte in några pengar och man blev tvungen att hitta nån som kunde göra mitt jobb. Men de är ju faktiskt sånt som händer när någon blir sjuk jag tror inte att jag är den första här i landet som blivit sjuk på en arbetsplats.
 
Eller har jag fel är jag kanske de, ja man kan faktiskt fråga sig?
Den stora frågan jag ställde mig va ju Vad gjorde jag för fel, va de att jag blev sjuk?
De är i alla fall de som hände mig jag råkade bli sjuk.
 
Men nu skall jag återgå till dagen skall snart äta lite frukost och förbereda lite som jag skall ha med mig för idag skall jag njuta och se till att ha en underbar dag.
Jag hoppas att även du som läser detta har en underbar dag du också Kram Nina
 
 
 
Idag är de tisdag och jag har vaknat riktigt tidigt har redan hunnit med 3 koppar kaffe. För varje dag som går blir de ljust tidigare samtidigt som de är ljust längre på kvällarna, de känns att de har vänt och våren är på väg trotts att de igår kom några snöflingor. De har snart gått 3 år sedan jag blev sjuk har lite svårt att förstå vart den tiden tagit vägen just nu har jag bara en önskan de är att få vakna å vara helt som vanligt dvs så som jag va innan jag blev sjuk.
Men samtidigt så önskar jag inte att de va som de va heller innan jag blev sjuk har den senaste tiden funderat mycket över både de och hur framtiden  kommer att se ut för mig men på något sätt tror jag att man måste lägga de gamla bakom sig innan man kan gå vidare till nästa fas i livet.
 
Frågan är ju bara vad som krävs för att jag skall lägga de gamla bakom mig och kunna ta nästa kliv in i nästa fas.
 
Tänker jag tillbaka 3 år hur mitt liv såg ut just idag för 3 år sedan så hade jag ganska precis klivit in på jobbet sprang runt och packade de sista jag skulle ha med mig ut just den dagen. Sen kom min fd kollega/ chef/ bästa vän vi tog en kopp kaffe och åt lite frukost samtidigt som vi pratade om lite ditt och datt. Vart jag skulle just denna dag de har jag inget minne av men beroende på hur långt jag hade att köra de va de som avgjorde när jag åkte samt vilken tid jag skulle börja sälja men oftast gav jag mig i väg nån gång mellan 7.30 & 8.30 för de tog ju en timma att lossa den lilla lastbilen jag körde och få in alla ställningar med kläder.
De som känner mig vet ju vad jag gjorde men för er andra skall jag berätta de nu.
Jag besökte olika äldreboenden & servicehus där jag sålde kläder till både boende samt personal jag körde en lätt lastbil de största man får köra med ett vanligt B-körkort man får ju köra 3,5 ton totalt vad lasten vägde de har jag ingen aning om men de va ett bra lass jag hade körde nog nästan alltid med lite överlass brukade skoja och säga om jag blir stoppad får jag väl be dom vänta så skall jag kliva ur....  Men som tur va åkte jag aldrig på nån viktkontroll.
 
När jag väl hade kommit fram till platsen jag skulle vara på så va de bara att börja lasta av köra in alla vagnar och täcka av hänga fram lite så jag fick mitt så kallade skyltfönster sen va de bara att sälja så mycket jag bara kunde.
Jag va oftast ensam ute vist hände de att jag hade hjälp men ser man tillbaka på alla resor jag gjort så har jag varit ensam ute majoriteten av tiden. De va ett tungt jobb men jag trivdes ju med de jag gjorde och va ju glad för att ha ett jobb men hade jag vetat de jag vet idag hade jag dragit i nödbromsen och satt ner foten betydligt tidigare. Nu va de inte jag som drog i nödbromsen utan nödbromsen blev utlöst själv.
Detta har kommit att bli en lång resa.
Hade jag bara förstått och lystnad på bland annat min syster så hade jag nog inte behövt gå igenom denna resa som har blivit så lång på vägen tillbaka men nu är jag där och skall ta mig tillbaka fast frågan är ju till vad?
 
Man brukar säga att när man blir sjuk eller råkar ut för en kris i livet de är då de märks vem som är ens riktiga vänner, där befinner jag mig nu på min resa tillbaka. Jag skall ärligt erkänna att uppfattningen om vilka som är mina vänner den har radikalt ändrats.
 
Pga. de jag råkat ut för så är de en stor prosidur att komma tillbaka men jag är på gång jag har bestämt mig att de finns ingen som någon sin mer skall få trampa på mig som skall få köra över mig så.
 
När jag jobbade så såg jag ingen ting de va som att ha skygglappar på jag levde mer eller mindre som i en sekt vad jag skall likna de med de är svårt att förklara men jag skall försöka att förklara.
 
De som gör mg så illa de är att jag va inte den förse som råkade ut för detta och inte heller den siste de är ett som jag är ganska säker på. Hur en annan människa kan manipulera en så de är svårt att förstå om man inte har råkat ut för detta själv. Men man  skulle nog kunna likna de med att leva i ett förhållande där en bestämmer känns ju nästan hemskt att berätta detta men jag känner att detta är nått jag behöver göra för att kunna gå vidare och få en inre hel frid. Men de tar på krafterna att bara föra de jag gör just nu så dessvärre så måste jag göra en paus men kommer snart att fortsätta berätta.
Hoppas att du vill följa med mig på vägen tillbaka.
 
En sak vill jag bara tillägga och de är att när jag jobbade så lärde jag känna en massa underbara människor ute framför allt personal som jobbade på de olika boendena och en del har jag kontakt med även om de är sporadiskt och kanske är de just du som läser detta nu då vill jag bara passa på att tillägga att jag saknar er alla, och du känner nog flera som jag inte har nån kontakt med alls idag då vill jag be dig hälsa till dina arbetskamrater så gott de flesta har ingen aning om vad som hände de tror nog bara att jag slutade men så va de inte. Bjud gärna in till min sida och låt mig dela med mig av min historia av vad som hände.
 
Ha nu en underbar dag alla jag känner och som läser detta.
 
En stor kram från mig till dig // Nina