Nu va de längesedan jag skrev här, tiden bara rinner iväg. De har nu blivit november och snart har även halva denna månaden gått. Hela tiden händer de saker man brukar ju säga att en olycka kommer inte ensam, sen va man kallar olycka ja de kan väl faktiskt vara lite olika.
I lördags va jag på Grästorp mara det vill säga att de va en hel dag fylld av pyssel och i detta faller papperspyssel. de är fantastiskt roligt alltid lär man sig något nytt. Jag älskar att pyssla och när jag sitter här hemma och grejar så får jag väl säga att fantasin bara kommer och jag kan sitta i timmar och bara greja. Alla är så himla duktiga och gör så fina alster, jag känner att jag är lite av en nybörjare man faktum är att min hjärna inte riktigt hänger med och de gör att jag blir lite nollställd men de ger ändå så mycket att få vara med att få känna sig delaktig. Och alltid lär man sig något nytt. Men oj va trött jag blir efter de kan vara svårt att förstå och de går knappt att förklara.
Olika påfrestningar ter sig på olika sätt, men jag vill ju så himla mycket och har svårt att säga nej de är nog de jobbigaste jag vet att behöva säga nej men jag börjar lära mig fast de är svårt.
En sak som är jobbig är ju att andra kan inte se alltid för de syns ju inte utanpå med en utmatnings syndrom eller som jag brukar säga hjärntrötthet. Och de är svårt att beskriva hur de verkligen är och som sagt va de är nog olika från person till person, men i mitt fall så blir jag oftast varm i huvudet och de känns som vakuum huvudet fungerar segt jag hör ju de mesta men har svårt att ta in och komma ihåg. De är nått av de värsta jag varit med om sen blir de ju inte bättre av att gå med ständig smärta för de är ju nått jag gör de med.
Nu skall jag ta och gå in i min lilla pysselhörna och pyssla lite ha en underbar vecka kram Nina
