God morgon kära vänner hoppas att ni har sovit gott. De har jag gjort även om jag sovit otroligt oroligt i vanlig ordning och drömt en massa också detta i vanlig ordning. Vaknar oftast ett antal gånger under natten och av någon anledning så ofta om jag vaknar till så brukar jag kliva upp se vad klockan är se om de är dags att kliva upp, konstaterar oftast att de är alldeles för tidigt för att gå upp men eftersom jag ändå vaknat till så passar jag på att gå på toa så att jag inte skall behöva vakna en extra gång för att jag behöver gå dit efter lägger jag mig ner somnar oftast inom en eller ett par minuter. Men när jag va vaken emellan då mins jag oftast delar av min dröm funderar på varför jag drömde så men när jag vaknar nästa gång så mins jag inget ifrån drömmen jag hade. Tänk va underligt varför drömmer jag så himla mycket de är likadant varje natt oftast har drömmen inget med verkligheten att göra. Men ibland har den de och skulle de vara att jag vaknar mitt i drömmen mins jag oftast mer direkt när jag vaknat men sedan underdagen så plånas drömmen bort  av vardagen.  
 
 
 
Igår va jag på en minimara på Scrapfabriken i Uddevalla tror vi va 13 personer med hon som höll i de, de va en mycket intensiv dag men så otroligt trevligt tänk va underbart att bara få sitta och pyssla en hel dag de va en riktig lyx dag vill jag lova. De va en tjej jag lärt känna på Grästorps maran Therese Dahl som fråga om jag ville hänga på de är så kul för när de gäller denna hobby så spelar åldern ingen roll, kunde ju nästan varit mamma till henne om jag hade startat ett par år tidigare bara. Men de är lite farligt att vara så nära en butik å sitta å pyssla de finns ju så himla mycket kul man vill ha. Bara alla fina papper ojoj säger jag bara de är så kul att bara få fantasin flöda altrade en påsk ask igår som jag tänkte ha här hemma med lite påskgodis i ibland är de ju kul att ha nått av de man gör själv framme så på de viset får de bli med denna ask.
Sen höll jag på att greja med mitt pass som jag skall ha till nästa veckas mara de är en liten, fast inte så liten tävling som man skall göra hemma å lämna när man kommer temat för maran är resa å vad passar bättre att ha med en ett pass då.
Satt i veckan här hemma och greja de bubblade i huvudet med jag missade i vanlig ordning att läsa en liten detalj tror inte jag läste på riktigt rätt ställe först för jag såg inget om måttet då *suck* men de är bara att göra om och göra nytt och de känns som de kommer bli bättre tom i alla fall tycker jag de men jag har ju övat en gång innan så idéerna har hunnit sätta sig lite bättre.
 
Men de va tur att jag åkte med Therese för köra hem efter en hel dag hade jag inte fixat inte från Uddevalla de va för långt även om de inte är  långt egentligen.
 
Satt å prata lite en del med några där va de hette de vet e skam och även om jag säkert hörde deras namn så finns inte den platsen i hjärnan att minns detta. Hur vi kom in på de vet jag inte men de va väl med anledning av att jag hade möjlighet att åka med Therese tror jag berättade att när jag varit på maran i Saleby så hade jag problem att hitta hem och körde helt fel jag körde en lång omväg för jag kom ut i Lidköping, berättade om min hemska resa den dagen jag blev riktigt dålig och mins jag rätt så va de igår precis 3 år sedan jag gjorde den hemska resan för de va en onsdag om jag nu mins rätt annars va de idag för 3 år sedan.
 
Mins ju en hel del för jag hade inte varit riktigt kry de sista hade bl.a. bihåleinflammation och hade hjälp ute när jag jobbade just denna dag jag blev så himla dålig va jag i Lerum på Höjden hemmet vi kom fram dit vägen gungade lite när jag körde men jag klarade att köra de va som att vara lite åksjuk men de va okej att köra dit jag bet ihop viste ju att jag "måste" ju dra in pengar till företaget för om lastbilen stod stilla så skulle de ju innebära att vi tappade försäljning och en dags försäljning tar man inte bara igen för veckan har ju bara 5 veckodagar och varje dag va lastbilen tvungen att rulla. Detta hade jag allt fått höra, mins att jag vid ett par tillfällen försökte föra på tal att jag skulle behöva någon dag i månaden för administrativa sysslor men de fick jag allt se till att hinna en då.  De va mer än en dag jag satt hemma och kollade av fakturor och förberedde utskick de kunde jag ju göra när jag ändå va hemma... så här efteråt ser jag ju att de va totalt idiotiskt men de va så de va när jag va på jobbet fick jag allt göra sånt som jag inte kunde ta med hem och göra men jag har mig säkert själv att skylla för de skulle nog aldrig erkännas varför jag gjorde de. Då hade de hetat att de gjorde jag för att jag själv ville för jag ju inte tvingad att göra de och så va de nog men jag fick ju en omedveten känsla för de va ju tvungen att bli gjort de är svårt att förklara för nån som inte känner till hur den arbetsplats som jag jobbade på verkligen fungerade. Men nu åter tills dagen för 3 år sedan när jag hade kommit fram till platsen så hade jag en tjej med som hjälp som annars jobbade inne i butiken men just denna dag hade jag fått som de så fint hette fått låna henne så jag hade hjälp. Jag körde en liten lastbil med bakgavellyft de största jag kunde köra med mitt körkort jag har ju bara ett vanligt B kort, lastbilen va som vanligt lastad till bredden den va full tur jag inte åkte på nån våg nån gång för jag tror aldrig jag körde utan överlass.  ca 1½ ton va de som vi lossa och lassa varje dag de va stora vagnar jag körde in och ut de va ett fasligt släpande ofta brukade skoja och säga att jag behövde inte gå på gym för styrke träning de fick jag i jobbet och så va de nog faktiskt. Men när vi fått in vagnarna denna dag och jag började placera ut dom för jag hade hittat ett system för hur jag ville lägga upp de ingen dag va den andra lik ibland stod jag i som just denna dag i en stor samlingssal ibland i en entré på vissa ställen stod jag i en gång ja de va omväxling vill jag lova vissa dagar fick jag åka hiss men jag viste ju efter att jag varit där en gång hur de såg ut de hade jag i minnet även om de va över 120 olika platser jag hade minne som en häst (de är väl så man brukar säga)
Men väl inne å vagnarna va utställda så va de bara att ta av skydds täckena från vagnarna få isär kläderna och börja sälja vissa dagar han jag inte med att varken gå på toa eller äta för jag hade fokus på att hjälpa kunderna se till att de blev nöjda och givetvis fokus på att sälja så pengarna rullade in, vi skulle ju få de så bra nr vi blev gamla hette de. Undra vart de tog vägen eller vilka VI va? ja inte va de dom vi som jag trodde!
 
Men denna dag blev annorlunda de började gunga skepp å hoj de va som att åka med stena en riktig stormig dag de gunga i huvudet jag fick hålla mig i bord och vagnar, mins att ja sa till min kollega att jag kände mig konstig i huvudet jag tror att de märktes på mig också. När väl dagen och försäljningen va avklarad så i samband med att vi lastade så ringde vårdcentralen upp mig för i dagens läge kan man ju inte bara ringa till vårdcentralen utan de ringer upp för man skall slippa sitta i telefon kö. Fick en tid som till dagen efter till min läkare. När jag gick kunde jag inte gå rakt de va som om jag hade tagit mig en ordentlig fylla de kändes som om folk titta på mig de trodde nog jag va onykter mitt på ljusa dagen men så va de inte. Efter den dagen har jag inte jobbat utan åkt runt på massa underökningar & utredningar först trodde de väl att de va balans nerven och kanske va de så att jag hade en släng av borrelia men den störta anledningen va nog att jag körde huvudet i väggen med dunder och brak de man så fint kallar för utmattnings syndrom har drabbat mig. Plus att jag har en gammal "krigs" skada som jag retat upp en gammal nervskada som gör att jag alltid har ont i mitt höger ben jag har brukat säga att de e som om de går som en fiolsträng ner i benet med värk och detta har jag haft sen 1995 då jag fick en komplikation i samband med ett ryggmärgsprov man kom med nålen på en nervrot sa man så de small ner i benet med en smärta som jag aldrig tidigare hade upplevt efter de följde flera kämpiga år, men de är inget jag kommer berätta mer om nu.  Men mitt ben hängde inte riktigt med jag hade fått mer ont igen hade väl känt detta under en tid men varför lystna på kroppen när jag måst lystna på chefen som dessutom va din bästa vän trodde ja. Men nu hade de gått så långt att nu gick de inte längre utan botten va nådd, och de fanns inget annat val än att lystna på kroppen som läget va kunde jag inget annat göra.
För den resan jag gjorde från Lerum och hem de va den värsta bilresa jag någonsin gjort vägen bara gunga där jag satt och körde vågade inte säga till min kollega hur obehagligt jag upplevde de själv för de hade bara blivit värre om hon varit livrädd för tyvärr hade och har inte hon körkort, ja va bara tvungen att köra mins att jag prata med min chef/ vän hade väl önskat att hon sa stanna där du är så kommer vi och hjälper dig men har inget minne av att detta ens kom på tal när jag berätta att jag mådde så dåligt och jag hade svårt att be om de varför mins jag inte men så va de. Men strax efter jag kommit hem gick jag hem från jobbet och la mig och dagen efter åkte jag till läkaren de är väl de jag mins i stora drag. Tyvärr så är ju ytterligare en följd av detta med utmattningssyndrom att minnet sviker en del de är precis som om hjärnan stänger av emellan de är svårt att förstå detta tror jag för den som inte själv drabbade av en så kallad hjärntrötthet att sätta sig in i men tänk dig själv att du är vaken här och nu fast plötsligt somnar du fast du är vaken...  De är hemskt går inte riktigt att med ord beskriva denna upplevelse. De är inget jag önskar nån vare sig vän eller annan människa de är fruktansvärt. Men när man nu är där så måste man på nått sätt ändå få dagen att fungera fast de är svårt i början innan jag väl förstod vad jag drabbats av va nog de värsta, men ännu värre va nog de svek jag sedan drabbades av den oförståelse jag möttes av från min arbetsplats, hur är de möjligt att man får göra så?
 
De hemska är att jag är vare sig den förste eller den siste som råkat ut för detta på denna arbetsplats tyvärr är de ett mönster som jag nu idag ser men inte såg. Att jobba där är/ va som att ingå i en form av sekt är nog de närmaste jag kan likna med. De är ett mönster som följs tyvärr de är skrämande att de får fortsätta att ingen kan sätta stopp för detta.
 
Fy de tar på krafterna att bara tänka på bedrövelsen men jag måste bara få skriva av mig men nu är jag så trött min hjärna orkar inte mer utan nu måste jag göra en paus.
 
Men en sak vet jag idag de som är ens riktiga vänner de märker man i ett sånt läge som jag hamnade i, och de finns kvar eller kommer tillbaka när de väl gäller.
 
Ha en underbar söndag och tack för att du läst min historia, du får gärna dela detta kanske kan de hjälpa nån annan att vakna innan de är försent innan ytterligare en människa kört huvudet i väggen lika illa som jag gjort.
 
Kram Nina
 

Kommentera

Publiceras ej