Ja då har de gått ytterligare en dag på denna jord och idag är det onsdag idag skall jag faktiskt träffa alla mina 3 underbara barn fast barn e de ju egentligen inte men de kommer de alltid att vara för mig.
Hade planerat att åka till Göteborg för att träffa Jessika som är på besök det är Göteborgs Horse Show och hon har under många år varit med och jobbat där visserligen ideellt men de ger henne massor och då är de värt de. Robin & Jag skall åka ner tillsammans och igår ringde jag min äldste son som jag inte sett på mycket länge och med ren tur så är han ledig idag och har sin flickvän på besök och jag har inte träffat henne ännu så de skall bli jätte skoj. Hon verkade också gilla de där med hästar så vi skall faktiskt träffas alla 5 och ha en underbar dag tillsammans.
Ser fram emot dagen även om jag vet att morgon dagen troligen inte blir så kul men de är smällar jag får ta när läget är som de är...
Nu kanske en del funderar på vad jag menar med detta men när man råkat ut för de jag gjort så är de faktiskt så att bara en sån enkel sak som att träffa mina barn tar massor på krafterna och de har hittills varit så att när jag gjort något som ex detta så har jag varit helt slut dagen efter men trotts de kan jag ju inte stäng in mig och låta bli detta är ju också en del av läkningsprocessen.
Livet idag går ut på mycket planering de är en viktig del och att ha rutiner de är också väldigt viktigt.
För de som hände mig är ju faktiskt att jag utan att själv förstå de så med ett enkelt uttryck så va det ändå så att jag gick in i den berömda väggen... och de med dunder och brak utan att jag själv förstod de för jag stångade många gånger i väggen utan att förstå att de va en varnings klocka som ringde men jag ville tyvärr inte lystna utan jag körde på i 150 och de under en mycket lång tid.
Jag har frågat mig många gånger hur de kunde bli så här?
Jag gick fram som ett ånglok jag bara körde på jag trodde ju på löften på de som sas jag såg inget annat jag trodde på de jag gjorde jag jobbade ju för att som de sas
Vi skulle få de så bra när vi blir gamla!
Men vad hände med de?
Vad gjorde jag som va så fel?
Jo jag blev sjuk och de fick man inte bli, herre gud tänkte inte på de!. Nu blev jag ju en belastning för arbetet, för företaget nu helt plötsligt efter allt jag gjort så blev jag till besvär. Jag drog ju inte in några pengar och man blev tvungen att hitta nån som kunde göra mitt jobb. Men de är ju faktiskt sånt som händer när någon blir sjuk jag tror inte att jag är den första här i landet som blivit sjuk på en arbetsplats.
Eller har jag fel är jag kanske de, ja man kan faktiskt fråga sig?
Den stora frågan jag ställde mig va ju Vad gjorde jag för fel, va de att jag blev sjuk?
De är i alla fall de som hände mig jag råkade bli sjuk.
Men nu skall jag återgå till dagen skall snart äta lite frukost och förbereda lite som jag skall ha med mig för idag skall jag njuta och se till att ha en underbar dag.
Jag hoppas att även du som läser detta har en underbar dag du också Kram Nina
Kommentera